Normalt?

Oj, oj vad klockan visade mycket när jag vaknade idag. Gick inte upp förrän halv tolv denna söndag och det känns som jag sovit bort halva dagen, men men.

Gårdagskvällen var otroligt trevlig. Åkte in till stan med Sandra och Cadiér och gick på bio. Det var skräckfilmen "Mirrors" som stod på schemat och den var läskig kan jag säga. Eller den hade inte varit lika läskig om det inte var för det höga ljudet i salongen men det hör bio till. Vi köpte med oss Ben n Jerrys in som jag åt upp 70% av eftersom jag satt i mitten och alltid hade tillgång till den. Vi blev upphämtade av John och Johan och så skulle en till hämtas så vi satt sex stycken i en mycket lite bil för att så många fullvuxna människor skulle få plats, men det gick till slut. Var hemma runt 1 efter en mycket lyckad kväll.

Josefines uttalande i bilen på vägen hem:
-Jag vet varför inte vi träffas så ofta. Man får alltid kramp i magmusklerna eftersom vi alltid skrattar så mycket.

Och ja, det stämmer mycket bra. Det går nog inte en minut utan att vi skrattar, vi kan inte ens hålla oss ifrån det när vi ser en skräckfilm på bio. Är det normalt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0