fridavictoriajohansson

Nu har jag äntligen vaknat och gjort mig i ordning. Vaknade för första gången vid kvart över 12, gick upp och åt frukost och somnade om runt 2. Anledningen till detta var att jag, mamma och pappa åkte till akuten igår kväll för att pappa haft ont i njurarna och vi ville ha ett säkert svar på vad det var. Och det visade sig vara, precis som vi trodde, njursten vilket är en vanlig sjukdom och som inte är allvarlig. Vi kom dit vid tjugo över 7 igår och var ute från sjukhuset tjugo i 5, imorse. Jag trodde inte att det skulle ta så lång tid och i och med att jag inte hade något annat för mig så åkte jag med. Vilket jag faktiskt inte ångrade. En lördagskväll på Sahlgrenska händer det en väldans massa saker, och för mig som är nyfiken faller det mig perfekt i smaken.
Under gårdagskvällen hann jag se en snygg fotbollsspelare i full mundering som hade spräckt ögonbrynet, en sur och pessimistisk man som jag inte vet vad han hade för problem, en anhörig till en hjärndöd kille som råkat ut för en motorcykelolycka, en kille med magsmärtor som hade en rolig kineskompis som inte kunde säga "s", en nerurinerad man som låg på en brits och förpestade hela entren, en pepparsprayad man i handbojjor som ville han en mugg till sitt saliv, en äldre herre som var uppskrapad i hela ansiktet och nerblodad på hela överkroppen, en ung kille vid namnet Erik aka Kirkenman som hade fått ett basebollträ i huvudet av en fotbollssupporter och en väldigt stor tjej med otroliga magsmärtor.
Det var en minst sagt intressant kväll och polisen kom och gick under hela kvällen. Jag är väldigt nyfiken vad som hände med den pratglada Erik, den pepparsprayade mannen och alla de andra vars liv man fick se förändras drastiskt under gårdagskvällen. Men det är något som jag nog aldrig kommer att få reda på.