Orolig för att misslyckas
Jag tror seriöst att det är något allvarligt fel på mig. Eller jag vet inte ifall jag ska kalla det fel egentligen utan jag agerar och tänker bara väldigt annorlunda nu om jag jämför med hur det var för bara några månader sedan. Jag har ALLTID haft otroligt höga krav på mig själv och alltid pressat mig till det yttersta då jag vill att det jag gör ska bli så bra som möjligt. Jag tål inte att misslyckas då det gäller saker som kan påverka mig och min framtid. Jag kan säga att det är så jädrans jobbigt att alltid känna att man kan aldrig göra någonting halvdant och ett misslyckande skulle kunna förändra mig helt.
Nu har jag helt vänt bana och det känns absolut inte heller bra. Jag har tröttnat på allt som heter skola och jag har ingen motivation till saker och ting längre. Dessa två dagar jag har varit sjuk har varit helt underbara om jag ska vara ärlig. I vanliga fall hade jag pallrat mig iväg till skolan en dag som denna eftersom jag inte mår så jättedåligt men nu har jag hamnat i det träsket att jag inte längre bryr mig. Förut skulle jag mått dåligt över det jag hade missat men nu är det skit samma.
Vill bara gå i ide och vakna upp en dag då jag kan leva med att misslyckas och inse att ens handligar inte alltid behöver vara perfekta.
Nu har jag helt vänt bana och det känns absolut inte heller bra. Jag har tröttnat på allt som heter skola och jag har ingen motivation till saker och ting längre. Dessa två dagar jag har varit sjuk har varit helt underbara om jag ska vara ärlig. I vanliga fall hade jag pallrat mig iväg till skolan en dag som denna eftersom jag inte mår så jättedåligt men nu har jag hamnat i det träsket att jag inte längre bryr mig. Förut skulle jag mått dåligt över det jag hade missat men nu är det skit samma.
Vill bara gå i ide och vakna upp en dag då jag kan leva med att misslyckas och inse att ens handligar inte alltid behöver vara perfekta.
Kommentarer
Trackback
