När det inte längre finns någon valmöjlighet
Idag när jag kom hem låg det ett brev och väntade på mig på köksbordet. När jag ser avsändaren får jag en känsla av skräckblandad förstjusning, det var från Proteko, skolan jag sökte till. Jag har tidigare sagt att jag hoppas på att jag inte kommer in eftersom jag inte känner mig redo för att börja plugga i två år till direkt. Men på senare tid har jag tänkt att man kanske ska plugga direkt så att man har det gjort, annars är det lätt hänt att det blir uppskjutet, och det är ju en utbildning som jag är intresserad av. Jag känner att jag hela tiden haft valmöjligheten till att plugga eller inte, men när jag väl öppnar brevet läser jag att jag inte blivit antagen.
Egentligen borde jag bli lycklig eftersom jag hela tiden hoppats på att jag inte ska komma in så att jag skulle slippa välja. Men nu när jag inte fick valmöjligheten känns min framtid mer osäker än tidigare. Efter beskedet tog jag bestämda steg mot vardagsrummet, satte på datorn och skrev in Arbetsförmedlingen i sökfältet, min valmöjlighet var som bortblåst.
